Hur du märker när din energi har förändrats

Jag brukade tro att jag var tvungen att känna något stort för att förändring skulle räknas.

 

Som den typ av förändring som kommer efter ett svårt beslut, ett uppbrott, en flytt över delstatsgränser—något med ett tydligt före och efter.

Men nu har jag börjat lägga märke till de tystare.

De skiften som inte räcker upp handen.

Det kommer inte med några tillkännagivanden eller varningsskyltar.

De bara… dyker upp.

På samma sätt som jag känner för de saker jag brukade älska.

På det sätt jag pausar, bara kort, innan jag gör något som en gång kändes automatiskt.

Och oftast inser jag det inte förrän jag redan är mitt uppe i det.

 

Vanligtvis är det något litet.

Jag kommer att göra mig redo, kaffet halvuppdrucket, att-göra-listan växer för varje minut—och jag kommer att ta på mig ett smycke som jag inte har burit på evigheter.

Inte för att det är nytt eller trendigt eller på mitt sinne.

Men för att något inom mig säger: den där.

Och när jag tar på mig den, så... bara känns det rätt.

Som om min kropp valde det innan mina tankar hann ifatt.

 

Det hände faktiskt förra veckan.

Det var en grå tisdag. En av de där "bara ta sig igenom det"-dagarna.

Jag var inte ledsen. Jag var inte i kris. Men jag kände mig långt ifrån mig själv.

Som om jag rörde mig, men inte riktigt var ansluten.

Jag stod över min smyckesbricka—halvt stirrande, halvt frånvarande—och utan att tänka sträckte jag mig efterOcean FieldJag hade inte haft på mig den på flera månader. Kanske längre.

Jag klämde fast den och kände genast hur mina axlar sjönk.

Ingen magi. Inga fyrverkerier. Bara ett mjukt fall in i stillhet.

Det löste ingenting.

Men det fick mig att röra mig långsammare. Andas djupare.

Det påminde mig om att jag inte behövde anpassa mig efter världens tempo den dagen.

 

Sedan dess har jag börjat vara mer uppmärksam på vad jag tar för något.

Vad jag undviker.

Vad jag plockar upp och håller, sedan sätter tillbaka.

Stormfält, till exempel, hittar mig när jag inte försöker vara modig – men jag känner det ändå.

Inte aggressiv modig. Bara... tydlig.

Som, jag vet vad jag vill ha.

Och jag ber inte om tillåtelse.

Det är inte den typen av styrka som sparkar in dörrar.

Det är den sortens som låser sig tyst på plats och säger: Jag är bra. Jag vet var jag står.

 

Andra gånger drar jag mig inåt.

Det är inget fel. Jag är bara inte i ett tillstånd där jag kan ge utåtgående energi.

Det är då jag sträcker mig eftersv Shadow Field.

Inte för att jag försöker försvinna.

Men för att jag behöver utrymme att bara vara—inte förklara, inte prestera, inte muntra upp.

Det är plagget jag tar på mig när jag vill vara nära mig själv.

När jag vill ta mig igenom dagen lite lugnare, med lite mer skydd.

Det är inte tungt. Bara jordning.

Som en liten påminnelse:

Du är inte skyldig världen en version av dig själv som du inte har idag.

 

Och sedan finns det de gånger när jag överraskar mig själv.

När jag fångar mig själv med att nynna på morgonen igen.

När jag tänder ett ljus inte för att jag "borde", utan för att det faktiskt låter trevligt.

När jag öppnar fönstret och släpper in luften.

Det är dåSwedish Ljusfältreturer.

 

Inte för att allt är läkt eller perfekt.

Men för att jag är redo att börja om igen. Varsamt.

Dessa bitar har blivit små speglar för mig.

De lagar ingenting.

De definierar mig inte.

Men de hjälper mig att se mig själv där jag faktiskt är—utan att döma.

Och ibland är det allt jag behöver.

Att komma ihåg att jag har flyttat.

Inte på ett rubrikartat sätt.

Men på ett tyst, växande sätt.

 

Så hur vet du när din energi har förändrats?

Kanske slutar du sträcka dig efter de bitar du brukade bära som rustning.

Kanske sträcker du dig efter något mjukt när du inte ens visste att du behövde mjukhet.

Kanske känns något helt enkelt inte som du längre – och du känner inte för att förklara varför.

Det räcker.

Du behöver inte namnge det.

Du behöver inte göra någonting med det.

Bara notis.

Och kanske, låt den där uppmärksamheten vara en form av omsorg.

Bär det som känns som idag.

Även om ingen annan skulle märka det.

Även om det bara är för dig.